Tio skådarlokaler på Island

2026-04-20 · 5 min läsning

Island är inte ett land med hög artmångfald — dess totala fågellista på omkring 380 arter inkluderar många besökare, vagranter och icke-häckare. Vad det istället erbjuder är skala: sjöfågel­kolonier av äkta storhet, världens största koncentration av sångsvan (Cygnus cygnus) utanför Ryssland, lunnefågel­kolonier i miljontal och det koncentrerade dramat av ett landskap där geologiska processer är synliga och aktiva. För skådare från norra halvklotet erbjuder Island också året-runt-åtkomst till vinter­arter som jaktfalk (Falco rusticolus), strömand (Histrionicus histrionicus) och islands­knipa (Bucephala islandica) som är svåra på andra håll.

1. Látrabjarg, Västfjordarna

Den 14 kilometer långa klipp­väggen vid Látrabjarg är den största sjöfågel­klippan i Nordatlanten och en av de mest spektakulära i världen. Lunnefågel (Fratercula arctica, sårbar) häckar i den största åtkomliga kolonin på Island; i sent juni och juli sitter hundra­tusentals lunnefåglar inom armslängd från klipp­toppen. Tordmule (Alca torda), sillgrissla (Uria aalge), spetsbergsgrissla (Uria lomvia) och stormfågel (Fulmarus glacialis) fyller klippan­hyllorna. Västfjordarnas avlägsenhet — 3,5 timmars körning från Reykjavik på grova vägar — håller besökar­antalen blygsamma i förhållande till spektaklet.

2. Mývatn, norra Island

Mývatn är en grund geotermisk sjö berömd för sin extra­ordinära and­mångfald. Sjön hyser häck­populationer av islandsknipa (Bucephala islandica), strömand, alfågel (Clangula hyemalis), kricka (Anas crecca), vigg (Aythya fuligula) och flera andra dykänder samtidigt. Svarthakedopping (Podiceps auritus, sårbar) häckar på sjö­öarna. Heta källorna vid Námaskarð och lavafälten runt sjön ger habitat för snösparv (Plectrophenax nivalis) och stenfalk (Falco columbarius).

3. Vestmannaeyjar

Vestmannaeyjar hyser världens största koloni av lunnefågel — uppskattad till omkring 800 000 till en miljon häckande par — vid sidan av en betydande koloni av oceanlöpare (Hydrobates leucorhous) vid Elliðaey. Öarna nås med färja från Þorlákshöfn på cirka fyra timmar. I augusti samlas strandade unga lunnefåglar — lockade till stadsbelysning och oförmögna att lyfta från plan mark — in av lokala barn och släpps från hamnen. eBird-hotspoten för Vestmannaeyjar är en av de mest besökta på Island.

4. Snæfellsnes-halvön

Snæfellsnes-halvön väster om Reykjavik erbjuder åtkomlig sjöfågel- och kust­skådning inom två timmar från huvudstaden. Den glaciärtäckta Snæfellsjökull och basaltkusten hyser silvertärnor (Sterna paradisaea), strandskata (Haematopus ostralegus), skärsnäppa (Calidris maritima) och smal­näbbad simsnäppa (Phalaropus lobatus). Halvöns spets vid Arnarstapi producerar goda havs­vakt­förhållanden i hårt väder.

5. Þjórsárver, södra Island

Þjórsárver på Þjórsá-flodens svämslätt i isländska högländerna hyser en av världens viktigaste häck­populationer av spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus). Upp till 10 000 par häckar i de mossiga marskerna på den inre platån. Avlägsenheten — åtkomligt endast med fyrhjuls­drift på opaverade högland­vägar på sommaren — håller området relativt ostört.

6. Dyrhólaey och Vík, södra Island

Basaltsten­bågen vid Dyrhólaey nära Vík hyser häckande lunnefågel på klipptoppen, silver­tärna-kolonier på lågländsspetsen och utsikten över koncentrationer av havssula (Morus bassanus) och bredstjärtad labb (Catharacta skua) till havs. Den svarta sand­stranden under Dyrhólaey är ett av Islands mest fotograferade kust­landskap.

7. Breiðafjörður, västra Island

Den öprydda Breiðafjörður-bukten hyser tusentals häckande sjöfåglar på sina klipp­holmar, inklusive toppskarv (Gulosus aristotelis), tobisgrissla och ejder (Somateria mollissima). Havsörn (Haliaeetus albicilla) — återintroducerad till Island på 2000-talet från norskt bestånd — häckar i fjordens mogna kust­skog.

8. Þingvallavatn

Islands national­sjö vid rift­dalens nationalpark hyser islandsknipa och röding (fisken som ger sjön dess klarhet) i kombination med häckande svarthakedopping och ljungpipare på de omgivande lava­slätterna. Läget vid Þingvellir är åtkomligt och välbesökt.

9. Hornbjarg, Västfjordarna

Den avlägsnaste sjöfågel­klippan på Island, Hornbjarg på spetsen av Hornstrandirs natur­reservat, är åtkomlig endast med båt från Ísafjörður. Klippan hyser spetsbergsgrissla i stora antal vid sidan av samma samhälle som Látrabjarg, i en helt orörd miljö utan väg­åtkomst.

10. Reykjanes-halvön

Den geotermiska Reykjanes-halvön nära Reykjavik erbjuder åtkomlig skådning av silvertärna, skärsnäppa, snösparv och ejder från tidig vår och framåt. "Bron mellan kontinenter" vid Þeistareykir och Krísuvíkurbjarg-klipporna hyser häckande tordmule och sillgrissla inom en timme från flyg­platsen.

Att planera en Island-resa

Island är den mest specialiserade skådar­destinationen i Västeuropa — artlistan är relativt kort (omkring 340 arter) men spektaklet av sjöfågel­kolonierna och vulkaniska vild­markens renhet producerar en upplevelse omöjlig på andra håll. Det viktigaste planerings­beslutet är vilken säsong som ska prioriteras och vilken del av Ring­vägs-kretsen som ska inkluderas.

Sommar (maj till augusti) är den enda praktiska säsongen för sjöfågel­kolonierna och sjö­landets häck­fåglar. Lunne­kolonierna vid Västfjordarna (Látrabjarg), Vestmannaeyjar och Snæfellsnes-halvön är de mest besökta; Látrabjargs havs­klippa hyser över en miljon häckande sjöfåglar och betraktas som den största sjöfågel­kolonin i Nordatlanten. Vestmannaeyjar kräver färja från Þórshöfn, en 40-minuters överfart; sommarens färje­tidtabell från mitten av april till september är väl­dokumenterad.

Ljungpiparens (Pluvialis apricaria) vår­migration till Island, när fåglar trattar in från Västafrika och Iberiska halvön i april och tidigt maj, är ett av spektakler­na som markerar ankomsten av en isländsk vår. Grågås (Anser anser) och sångsvan är iögonfallande häckare på låglands­sjö­systemen.

Vinter (november till mars) producerar fjälluggla, som vandrar till Island från arktisk tundra under lemmel­botten­år. Strömand (Histrionicus histrionicus) övervintrar i de snabb­flytande floderna, särskilt vid Laxá í Kjós nära Reykjavik; jaktfalk är stannfågel året runt i de vulkaniska högländerna.

Reykjavik är den enda praktiska ingången, med direktflyg från de flesta europeiska huvudstäder och Nordamerika. Ring­vägen (Rutt 1) cirkulerar runt ön och är åtkomlig med hyrbil under hela sommar­säsongen. En komplett Ring­vägs-krets med skådar­stopp tar sju till tio dagar; en fokuserad sjöfågel­krets som kombinerar Snæfellsnes, Västfjordarna och Mývatn kan göras på fem dagar.

Logistik för Látrabjarg

Látrabjarg, Europas västligaste punkt och hem för den största sjöfågel­kolonin i Nordatlanten, är åtkomligt endast via Västfjords-färjan från Stykkishólmur (tre­timmars överfart) och sedan en två­timmars körning till klipporna. Västfjordarnas väg­system är opaverat under långa sträckor; fyrhjuls­drift eller fordon med hög markfri­gång rekommenderas utanför huvud­turist­sommar­säsongen. Klipporna är åtkomliga från juni till augusti när lunnefågel, tordmule och sillgrissla är närvarande; utanför det fönstret har klippan­häckarna avrest. Kombinationen av Látrabjarg och Snæfellsnes i en fem­dagars Västfjords-krets täcker de mest produktiva delarna av västra Island.

Utforska på kartan

Öppna kartan för att se Islands sjöfågel­kolonier och planera en Ring­vägs-rutt.